...på Hill Street, Doktorn kan komma, Nezeril, pappersnäsdukar och värktabletter.

Roligare kan man ha mitt i natten! Snart kommer maken upp också och beger sig till jobbet!

Jag lämnade sovrummet, eftersom jag ändå inte kunde sova. Hur störande är det inte med någon som snörvlar och hostar, vrider och vänder på sig, tänder och släcker?
Måtte han nu göra samma sak för mig när han blir sjuk, för det lär han väl bli. Första veckan tillbaka på jobbet eller så, passar kanske inte jättebra!

...kan man tillbringa framför ett gäng olika serier på tv:n inser jag.

Jag kan inte sova! Blä! Huvudet känns som om det är fullproppat med sten och näsan fylld av bomull. Ingen feber, inget ont i halsen, inte heller kroppen, så det är väl en vanlig simpel men jobbig förkylning.

Jag som skulle vaccinerat mig för svininfluensan i veckan, det blir det inget med. Nästa vecka igen har vi en tid också på jobbet, den får det bli!

Nu borde jag ta mig i kragen, leta upp en ny bok och krypa ner i sängen, vid sidan av maken. Han börjar ju på jobbet imorgon igen och ska upp tio i fem.

För min del blir det inte något jobb imorgon tror jag, synd bara att jag ringde och friskskrivde mig i fredags, då kände jag mig ju bra igen!

Eller så kryper jag under filten i soffan igen och tittar på Close to home som börjar om en kvart.... Kanske somnar jag till det, hade ju varit skönt.