...är det i luften, om än inte så varmt som det var igår. Min mor och jag tog med oss mina brorsbar till Skräcklan och där har de ett så himla fint träd med rosa blommor på. Jag vågar inte uttala mig om vad för slags träd det är, men vackert är det. Min brorsdotter och jag tog en hel massa foton på det makalösa trädet.

Kortet här har hon tagit, inte jag.

Det är så otroligt kul, att fota tillsammans med barn, de ser saker som vi inte ser, de funderar inte så mycket hur fotot ska se ut, eller hur de bäst ska göra, och det gör ett en del foton blir alldelels underbara, ogenomtänkta men så fascinerande.

Inte så att jag direkt är någon mästerfotograf, men mina brorsbarn fotograferar helt utan tankar, tvärtemot vad faster gör, och det är faster som låser sig, inte dom!!

...systern måste vara jag!

Trots att jag fick så lite tid på mig lyckades jag göra en dräkt till min bror som ska på historisk maskerad i helgen. Detta kom han på förra helgen och mellan mitt arbete och mitt liv fanns det inte mycket tid kvar!

Jag fick vackert lägga lite av mitt liv åt sidan och skapa åt min bror.

 Jag gör definitiv inte något anspråk på att dräkten ska vara korrekt, jag är glad om den ger en antydan till musketörens dräkt. En hatt med stor gul fjäder på finns, men inte här, så den får ni föreställa er.

Jag måste säga att jag nästan är stolt över mitt projekt, att jag med så knappt om tid och resurser, fick den så bra. Kom ihåg att min brors delaktighet stannar vid att prova kläderna, EN gång, och det med nöd och näppe!! 

Vissa dagar känns allt extra tungt och man önskar att man skulle slippa gå ur sängen och möta världen. De känns som de aldrig tar slut!

...är klar!

Alla satt och sa att den skulle vara SÅÅÅ enkel, och gick SÅÅÅ fort att sy, och jag började, slet och funderade, fick hjälp av moster, blev lite klokare, tappade greppet och började fundera igen.

Men nu är den klar och den är så himla lätt att sy!!*L*

Det är sant, jag gjorde det alldeles för komplicerat  när jag började. Det blir nog några till. Jag ska inte ha den som necessär utan som en liten förvaring till sybehör. Lätt att ta med och lätt att samla viktiga grejer på samma ställe!

Kanske inte mina bästa val av tyger, men det är en prototyp!

En ny EFITdag, idag.... Kolla gärna!

*pekar på länken till höger* 

Fy fan, jag skakar och mår illa....

Söta lilla Saga hoppade ner från soffan här förut, och började leka med sin hårsnodd på golvet.

Trodde jag tills jag insåg att "hårsnodden" kröp av sig själv....

Snabbt som blixten fick jag rusa ut i hallen och hämta min "kryp-dödar-sko" och närmade mig monstret. En spindel!!
Alla som känner mig, vet att redan där börjar jag panika ur. Men det här var inte någon vanlig spindel, det var en muterad rymdspindel! Måste det ha varit för det var det största jag sett i spindelväg i en lägenhet.

Alltså, jag skojar inte om jag säger att bakkroppen var i stil med en 50-öring om än lite större, tillsammans med benen så skulle jag tro att den var cirkus 6-7 cm i diameter. Fet som grisen var den!
Jag undrar jag var den har hållt hus och ätit massa god mat. Det är nästan så jag kräks av bara tanken att den har varit i vår lägenhet och mått gott under tiden som JAG har varit här också!

Sagt och gjort, hålla skon längst bak och försöka krossa monstret var inte lätt, men det gick. Jag visste inte var jag skulle göra av liket, men som tur var fastnade den under skon så jag inte behövde fundera på hur jag skulle få upp aset från golvet. Den kraftansträngning, den viljestyrkan och den självkontrollen jag fick uppbåda för att inte flippa ur är faktiskt beundransvärd! *klappa mig själv på axeln*

Till slut spolade jag ner den på toa. Jag vet inte om jag kommer att kunna gå på toa, tänk om den återuppstår och kryper upp i rumpan på mig!

Tur att inte Saga åt upp den, då hade jag spytt upp hela mitt dagsintag av mat och dryck! 

Det är helt otroligt vidrigt för mig, jag kan inte släppa tanken på äcklet och det känns hela tiden som något kryper på mig. Gissa om jag kommer att drömma mardrömmar om den? Gud, jag mår illa och känner mig svimfärdig!
Det finns inte ett enda djur som närmar sig spindlar i äckel-nivå. Ormar kommer fasligt nära förstås...

Tycker jag då, vet ju att det finns sådana som tycker precis tvärt om.

I min värld finns det dock ingen plats för några spindlar, de har INGET levnadsberättigande i mitt liv!!

Uähhh!!! Hur ska jag kunna koppla av nu, jag kommer att tro att varje liten skugga, varje liten vindpust, varje liten kittling är en fet äcklig mutantspindel!!

Varför, varför, varför i MITT hem??
Och varför är lilla sambon BORTREST när jag behöver honom som mest!

KOM HEM!!!

...EFIT!!Finns HÄR!

Det känns som om jag är den enda som jobbar i hela världen! Alla är lediga, umgås med sina nära och kära, njuter av det fina vädret och är allmänt glada!