...är vad vi har ägnat oss åt hela helgen, jag och mina brorsbarn. Ibland med deras far, ibland med deras farmor.

Så här mycket har jag inte varit ute i frisk luft på evigheter, jag känner mig så frisk och kry nu! *L*

Igår sov jag över hos dem, hör och häpna, det finns ju de som misstycker när jag gör det, även om "de" inte ens är på samma ställe.

Det var mysigt, på kvällen lagade vi mat, vi gjorde tvålar, såg på Körslaget och spelade BUZZ.

Pappan deras var riktigt sjuk, så jag tror han tyckte det var skönt att få lite avlastning.

Idag var vi på isen igen (jag börjar bli riktigt stabil på skridskorna igen!) och sedan spelade vi lite spel och bakade kakor.

Nu är jag trött, så trött... Det tar på krafterna att umgås med barn och vara ute så mycket.

Jag får ångest dock, för jag sitter här framför tv:n och ser på film och surfar på nätet.

Varför? Jag har varit så aktiv hela helgen, och ändå kan jag inte tillåta mig att sitta här några timmar med gott samvete, när jag har så mycket annat jag kunde/borde göra. Framför allt göra ett röj i lägenheten... den börjar bli lite rörig igen efter att julen har lämnat oss.

Jag känner mig inte tillräckligt alert för att göra det där, utan sitter ändå här, kan jag då inte sitta här och njuta av att jag är ledig? Det är konstigt det....

Här är en del av vår härliga dag!

...skridskorna igen, halva dagen! Tillsammans med brorsdottern, medan brorssonen var och spelade fotboll. Det är otroligt hur mycket folk som tar sig ner till vår lilla sjö, när isen har lagt sig. Idag stod det runt 30 bilar på den lilla gräsplätten brevid.

En del hade gjort det som ett företag måste jag säga, kärra med stor grill och trädgårdsmöbler minsann. Det är avancerat det!
För mig är det lite överkurs. Ett par vedträn, en spark och lite korv och bröd, det räcker, men de såg ut att ha det mysigt i alla fall.

Nu är jag hemma en sväng, hämtar upp maken, sedan åker vi till bror och lagar lite god mat. Jag sover nog där i natt... tror jag... Maken jobbar hela natten och då kan jag ju passa på att vara hemifrån! *L*

Imorgon blir det bandy. Hoppas jag!

...år blir kärleken i februari, och vad ger jag honom i present då? Det får inte vara för dyrt, inte i år.... Det ska vara något han tycker om, något som jag tycker är speciellt... och hur lätt är det?

Jag funderar varje dag på det, och kommer inte fram till något!

...är vi. Det är klart, Kejsarinnan måste nog lämna in innan vi skaffar hund, hon skulle aldrig tolerera att någon annan kommer och inkräktar på hennes domäner, och vi hoppas att hon lever och mår väl i all evighet egentligen. Vad vore vårt liv utan katten som styr oss som Kejsarinnor brukar göra med sina undersåtar.... Usch, det vill jag inte ens tänka på, även om hon är oerhört billig emellanåt.

Men, hur väljer man hundras? Hur kan man veta vilken ras som passar en? Jag kan ju knappast läsa igenom alla raser för att se vad som kan passa in i vårt liv. Något slags urval måste vi ju ändå ha, innan vi börjar läsa, det lär bli många raser att ta reda på fakta om ändå.

Ett konstigt test på nätet sa en gång att jag skulle ha en Grand Danois, och det kan jag säga, det kommer inte ens på tanke. Inte för att jag vet mycket om den, utan för att den är STOR! På tok för stor för att ha i vår lägenhet.

....att säga det, är inte min grej tydligen. Jag är inte bra på det.

Varför säger jag inte nej, begär något i gengäld, ska jag ställa upp kan det väl ställas upp på mig, stå på min sida, tala om för berörda parter att jag blir jävligt orättvist behandlad. Men inte, jag säger, visst jag ställer upp, på de villkoren som är dikterade, allt annat vore väl otänkbart? Människan som dikterar är inte ens en del av mitt liv längre, men tyvärr en del i livet för några som står mig nära....

Sätta hårt mot hårt är uteslutet, för det skulle troligen innebära stora och ohanterbara förluster för mig.

Tydligen kan jag heller aldrig sluta bli besviken på att saker är som de är. Arg har jag slutat bli, men inte besviken...

...min egen snygging är på jobbet hela natten, får jag väl tillbringa kvällen med en annan....

Konungens återkomst går ju idag på tv....*suckar*

...blev det lite idag tillsammans med bror och brorsbarn. Isen låg alldeles blank, solen sken och det var några härliga minusgrader.

Ja, min tur på skridskorna blev väl ganska kort, tänk att man kan ha så ont i fötterna efter bara en halvtimma.

Alldeles underbart var det ändå, och imorgon blir det nog lite till! Bäst att passa på när det finns is!

....efter maken min gör jag...

Det är tråkigt att sitta här hemma alldeles ensam, när man borde varit på "dagenefternyårsbaluns" men både värdinna och gäst blev sjuka ju! :-(

Jag har varit så taggig och stickig det sista hemma, och jag har väl tänkt att försöka göra något åt det, men för att karlskrället ska märka det måste han ju vara hemma ju! Hemma och ta hand om mig som känner mig hängig!