....till salu, och det är min farmor och farfars gamla hus som farmor sålde någon gång i mitten på 70-talet. Där har min pappa och mina fastrar vuxit upp och jag var mycket där, så liten jag var. Det är så klart mycket renoverat sedan dess, men det känns ändå lite speciellt att se det till salu igen efter alla dessa år.

Här kan ni se det!

Vad bra och härligt det hade känts att kunna köpa tillbaka det och bo där...

Just nu har vi väl inte de ekonomiska förutsättningarna, men drömma kan man ju... och spela på lotto, så om jag vinner storkovan imorgon så vet ni vad jag gör med pengarna! :-)

....från Stockholm förgylldes av att min söta, rosa dvärgsyren blommade och mötte mig med den ljuvligaste doft!
Jag var tvungen att sitta en stund på balkongen och njuta av den, trotsade upp-

packning och att det var sent, doften var nödvändig att insupas!

Igår stal jag syrener hos min bror och tog hem, samt satte på kyrkogården.

Det doftar syren i hela vardagsrummet nu! Me like!

...blev det under resan till Stockholm. Jag vet inte varför riktigt men så blev det.

Några vackra tuplaner tog jag kort på, Rosendals trädgårdar blommade inte så mycket så det blev ett foto i deras handelsträdgård och så på Katarina Kyrka. Lite hemifrån lillebror blev det förstås, men jag tror inte det uppskattas av de som var där att bli utlagda på bloggen.

Why??

Jag längtar redan tillbaka.

...heter den lilla sjön vi har vår båt. Eller, kanske inte vi och vår, det var mammas och pappas båt, och är väl mammas nu, men hör liksom till familjen.

Det är den sjö där jag tillbringade min barndoms somrar, där vi badade, fiskade, blev anfallna av blodiglar, skar sönder fötterna på snäckor. Det var där jag utvecklade min förmåga att simma och lärde mig älska vatten och bad. Min stora lillebror och min kusin, och några barndomsvänner, vi badade ofta, ofta. Vattnet var jomligt och botten var väl inte så fin som vi önskade, men bra mycket bättre än den är nu för tiden när ingen badar där. Vi åkte ut på små öar, lagade en härlig lunch, badade ännu mer och till och med övernattade.

Vi åkte skridskor och isfiskade, grillade korv och drack varm choklad. Mycket kvalitetstid med våra föräldrar också. Ljuvliga barndom!

Sedan kom tiden då min kusin och min bror allt mer började åka vattenskidor och då tillbringade vi mer tid i vid den sjön. Sen fick jag körkort till slut och var min brors privata chaufför under en hel sommar.

Hmm, på den tiden var det bara sol, varmt och vackert väder också, vad konstigt! :-)

Speciellt minns jag att det var väldigt vackert väder under de åren min lillebror och min lillkusin var små. Lill- och lill... de är båda långa ståtliga unga män nu för tiden, snart 30 år, universitetsutbildade och med fasta jobb.

Men för mig kommer de alltid vara små skitungar.

För ett tag sedan var bror, mamsen och jag ute en kväll och fiskade! Jag fick faktiskt en nästan två kilo tung gädda, måste jag skryta med! Men ingen av oss är speciellt förtjust i gädda så den fick simma tillbaka in i vassen igen. Med hjälp av min bror alltså, eftersom jag själv inte vill ta i fisken, inte ens som död, bara om den är filead och klar! *L*
Det är så rofylld att fiska och åka ut på sjön i solnedgången, det är sannerligen avkoppling för mig.

Min bror har överfört detta på sina barn också, de är oerhört förtjusta i att åka ut på sjön. Brorssonen fiskar hela tiden, han tröttnar inte i första taget och det är skönt att se honom kunna koppla av med någonting, medan brorsdottern nöjer sig med någon timma, sedan tar hon upp sin packning som brukar bestå av bok och målarböcker. Det är en pysslig brorsdotter jag har faktiskt, men det går inte att ta med sig scrapgrejer eller symaskin på sjön.

...var ju för några veckor sedan och jag förärade min söta och rara mamma med ett fågelbad egenhändigt gjort i betong.

Dock fick hon ta bort det intorkade bladet själv (fast det tror jag inte att hon gjort än...)

Om hon tyckte om det? Eftersom hennes bästa dotter gjort det så kan hoon väl inget annat än älska det! Men jag har ingen aning, dock ska det bli kul att se det när det är på plats!

...på tv hela kvällen och natten verkar det som. Och jag som är hemma alldeles allena, ont i mage, skalle och hals och känner mig hängig. Tråkigt, tråkigt. Jag orkar inte göra något vettig, utan har frossat i nachochips och cheesedip....

Trots alla kanaler som maken envisas att betala för (med pengar jag kunde använt till scrap-saker, tyg, garn eller annat roligt!!!) finns det inte ett skit som känns intressant i kväll.

Det lutar åt Närbild: Kiss – Gene Simmons eller så blir det sängen.

För första gången ska jag ge mig själv en dos insulin i kväll också, och nu blev jag nästan lite nervös... Jag har gjort det tidigare idag, hos min sköterska men då var hon ju med...

Det blir nog bra det också kanske... eller nåt.

...blev det i bröllopsgåva.

Vi får väl se hur det tas emot:-)

Den blivande frun är ju hyfsat intresserad av trädgård och blommor och hennes make klipper ju gräsmattan ibland så han får äran att åka under det! :-)

Vi tänkte som så här, att ett träd är något som växer och förhoppningsvis ger något varje år, ett minne som finns kvar ett tag men ändå är lite nytta med.

Vackra blommor har de ju också!

...till slut och jag har äntligen kommit hem. Hjälp vad sömnig jag kände och känner mig. Först jobbade jag längre, ända till 16 och sedan har jag, mamsen och moster farit runt. Först Erikshjälpen, men där köpte jag faktiskt ingenting. Det var klibbigt och åskvarmt och jag hade ont i huvudet, så jag fikade mest.

Vi åkte och köpte blommor till gravarna, och självklart ramlade det ner några till mig också. Jag behöver förnya krukan med blandade blommor som jag har på bordet och det blev lila tema. Fast, jag upptäckte att jag inte hade någon jord hemma så det får jag väl ut och fixa imorgon.
Sedan bar det vidare till tre kyrkogårdar med fyra gravar, där vi planterade sommarblommor. Det blev fint och det känns bra att ha pysslat lite där.

Men det är lite traumatiskt för mig att gräva i de där rabatterna... I höstas skulle jag gräva upp lite gamla blommor och när jag gjort det skulle jag böja mig ner och ta upp ett blad som hamnat i en liten grop.

Där fick jag världens chock för bladet rörde på sig och flydde längre in under gravstenen... Antagligen en sork som grävt sig dit och flydde tillbaka till ett säkrare ställe. Jag skrek och hoppade högt och var nog en speciell syn där på den rofyllda kyrkogården. Så nu för tiden är jag VÄLDIGT försiktig med hur jag rör och grejar i jorden där.

Nu äntligen är jag tillbaka hemma, i min soffa, jag orkar nog inte göra mer idag! :-)