...dygn från det maken hade använt bilen, tills den såg ut på det här viset när vi skulle åka ut häromdagen. Mycket snö var det och mer kom det efter det....

Vår lilla bil, det är mycket att sopa av!!

...är allt fantastiskt! Har suttit ikväll och chattat fina samtal med brorsdotter och vän, och jag är så glad att den här möjligheten finns! Världen blir mycket mindre med hjälp av internet, och jag kan inte ens minnas hur man fick information, hur man hade kontakt, hur man shoppade och allt innan internet fanns!

...förut med min brorsdotter lite, och hon var ledsen idag skrev hon, men visste inte vad det berodde på. Det gör ont i hjärtat att vara här hemma då och inte kunna hjälpa henne.

" jag vet inte vad jag ska tro jag kan inte seja vad jag kan inte seja gör mig ont ihuvudet" skrev hon till mig när jag frågade vad hon själv trodde hennes ledsenhet berodde på.

Hon stavar inte så bra än, men skriver gör hon gärna. Det är inte lätt att vara tio år och inte veta varför man känner sig så ledsen.... Jag vet bara hur jobbigt det var, när jag var liten och kände mig ledsen. Lilla raringen!

...ljus brinner sjuttsingen i mig minst dubbelt så länge som köpta ljus! Jag har haft ljus som jag stöpt tillsammans med kära Ålands-väninnan för ett antal år sedan, liggandes här hemma. Nu bestämde jag mig för att använda dem, och de har brunnit i tre timmar och är inte ens nere på en tredjedel. Jag borde börja stöpa ljus igen, det är så mysigt. Men nu är ju ljusstöparväninnan inte så ofta här förstås... jag får väl locka henne med glögg och pepparkakor nästa år!

...hann vi med under nyårshelgen, men satan i gatan vad kallt det var, och jag kan inte för mitt liv hitta vår kartong med mössor, halsdukar och vantar, så vi fick försöka pälsa på oss det lilla vi hade framme. Det gick fint, men promenaden blev inte så lång, och kanske är det därför jag inte mår så bra idag.... eller igår... Ärligt talat tror jag det är brorssonen som smittat mig, han har varit rejält förkyld.

Jag hann fota lite i alla fall, och jag är oerhört fascinerad av att det är så mycket snö i vår stad just nu! :-)

...ena grannar, flyttade in i somras och vi har inte pratat något större med dem, men å andra sidan pratar vi inte något större med några av våra grannar mer än hälsar och så. Jag tror att hon har tidigare bott omkring Vänersborg och sedan flyttat till USA och nu kommit hem med man och barn. (Tänk vad man spekulerar....)

I alla fall, så har vår kontakt bestått mest av hej och knappt det ibland.

Helt plötsligt när vi hade varit ute och gått häromdagen, mötte vi mannen när vi kom hem och när han såg kameran runt min hals bubblade massa ur honom. Och jag som avskyr att prata engelska av någon konstig anledning. Jag pratar minsta lilla när jag umgås med kusinens sambo som är engelsman. Det handlar om ovana, och för höga krav, jag vet det, läsa och skriva är inga problem.

Men, nu var jag tvungen att svara ju, och det känns ju oerhört pinsamt av någon anledning.

I alla fall, jag blev inbjuden på stående fot att besöka hans fru för att lära mig lite om fotografering,  som är en duktig hobbyfotograf, kunnig och engagerad och det är ju något jag verkligen skulle behöva.

Just då hade vi inte tid att gå in, men det skulle vara riktigt roligt måste jag säga, bara att bli erbjuden kändes som en puff framåt.

Men, då är frågan, när ska jag kunna med att ringa på dörren och fråga "hej, kan jag komma in nu?".

Jag hoppas jag springer på henne då hon är ute och rökar så kanske vi kommer att pratas vid då.

Det skulle vara så otroligt roligt att lära mig mer om fotande, kameror, photoshop och annat runt det, och det är ett utav målen på min lista för 2010.

Vi får väl se vad som händer med detta, jag ska bara repa mod.

I några månader eller så....

Jag älskar min kamera, verkligen!!

Men faktum är att jag känner mig i stort behov av en till. Jag har en kompaktkamera också, men den är ganska stor, så på önskelistan står nu en ultrakompaktkamera, med hyfsad zoom och snabb ska den vara också. En sådan där festkamera som jag i princip kan ha i fickan hela tiden.

Det är dags att spara massa pengar förstår jag, det är mycket "jagvillhasaker" på en annan lista jag har! :-)

....över mina tankar, mål, förhoppningar, önskningar och allt vad det är, för 2010 är lång. Det är simpla och ytliga mål som att jag ska organisera om och hålla organisationen i klädkammaren till mer tunga (hahahaha) förhoppningar som har med min vikt och min hälsa att göra, och tankar/funderingar om relationer och vänskap. Jag har också långa och många önskningar om andra, om deras mående, liv, väl och ve, som jag hoppas ska gå i uppfyllelse.

Men, jag ska nog inte skriva ner dem, blir det inte som jag tänkt, hoppats, önskat eller velat känns misslyckandet ännu större tror jag. Eller, jag får se, vissa mål kanske jag kan författa ner, t ex när det handlar om mitt skapande.

Listor är ju annars mitt liv, och det är väl på både gott och ont. Det är inte direkt så att jag följer dem, men jag skapar dem för att få lite struktur på mitt liv och faktum är att det hjälper mig, oavsett om jag följer dem till punkt och pricka eller inte.

Jag är iaf på jobbet. Inte helt bra, men inte heller tillräckligt sjuk för att vara hemma. Lite ynklig och hängig kanske jag kan beskriva det som. Det är dessutom lite rörigt i situationen med en av dem jag är kontaktperson för, och det kräver en hel del energi just nu.

Det ändrar sig snart, och jag ska vara ledig ganska mycket i januari, då mina kollegor skall "betala tillbaka" dagar som jag har jobbat för dem. Så jag har bara kvar 4 dygnspass kvar denna månad, skönt. Jag behöver ha lite vila känner jag, jag behöver hinna ha lite tråkigt minsann!

....har jag i natt, inte roligt alls. Jag har ont överallt känns det som, tankarna far iväg på ett allt för negativt sätt för att jag ska kunna koppla av. Jag sov mellan tolv och ett och sedan var det kört. Jag har läst, druckit varm mjölk, legat och vritt och vänt mig, och nu sitter jag framför hockeyn på tv.

Maken är sååååå rar och håller mig sällskap, undrar jag om han hade gjort det om det INTE varit någon hockey??

Tanken är ju att jag ska gå till jobbet imorgon, men som det känns ni vete 17 om det är läge för det.

Det är ju så gräsligt dyrt att vara sjukskriven, men dels tycker jag inte att det är riktigt försvarbart att gå och jobba med människor som redan har svag fysik och kanske dåligt immunförsvar, dels är det väl bra att kurera sig, så man blir riktigt frisk.

Frågan är bara var man drar gränsen för att vara riktigt sjuk? Det återstår att se om 7 timmar, huruvida jag känner mig sjuk eller inte....