...med ångest har jag för att gå till jobbet imorgon! Jag vill verkligen inte och jag önskar att jag hade haft möjlighet att ta en veckas semester!
Denna helgen har varit så rolig och trevlig, med partaj och efterlängtad väninna på besök, mysigt umgänge med brorsbarnen igår och litet släktkalas idag.

Jag vill liksom inte att den ska ta slut! Nästa vecka och veckan därpå är fulltecknade och det gör mig lite stressad, men det är väl bara att bita ihop och göra det så det snart är lugnare igen.
Hoppas jag... Eller så kommer jag att få leva under viss stress resten av mitt liv!

Borde jag gå till sängs nu då? Maken ligger och sover redan tror jag, han ska upp tidigt som attan imorgon. Problemet är att om jag lägger mig nu är det allt för snart morgon, jag vill dra ut på den tiden så länge som möjligt känns det som!

Straffar sig väl imorgon, men det får gå!

...gladaste tillställning var vi på igår tror jag, med erfarenhet från tidigare år.

Igår var vi på show, mat och uppträdande och det var kanonbra! Lokala förmågor som varje år sätter upp en show med visst tema. Schlager, svenska hits, rock n' roll hits, och i år var temat MEGAHITS, vilket innebar en hel radda med världshits, medryckande och fartfyllt!

Så det var dans och allsång för hela slanten.

Dagen idag har varit lite slö och avslagen, kvällen tillbringades med make, bror och brorsbarn framför Körslaget.

Som iofs skulle behöva ha ett helt inlägg för sig själv, med tanke på min frustration när det var slut!
Fadäs, fiasko, flopp, you name it (bara det börjar på F!! :-))

Hur kan man först säga ena körens namn, att de får stanna för att strax efter ta tillbaka det och säga att det blivit fel och det är den kören som åker ut istället. Pinsamt, pinsamt! Dessutom var det min favorit som åkte ut. Tråkigt, när jag för en gångs skull var lite sugen att följa något sånt här, så åker den mest intressanta kören ut. Det blir något annat nästa lördag antar jag, att se på.
Eller så får jag tänka som brorsdottern när hon frågade "vem ska vi rösta på nästa gång då?".

Där vilade inga ledsamheter, det var bara att leta upp någon annan att heja på!

...på vad det egentligen är som händer.... Det senaste året har jag blivit skadad på ett eller annat sätt, fler gånger än hela livet tillsammans före det. Eller, kanske inte men bland annat jag har halkat och slagit i svanskotan så jag knappt kunde röra mig på flera veckor, jag har fått fulla karlar och bord över min fot, så den blev blå, smärtsam och svullen hur länge som helst efter det, jag har blivit hundbiten och när jag precis läkt ihop efter det ramlar jag igår på ett trappsteg och far handlöst i backen, raklång.

Snabb som attan var jag förstås upp från gatan ifall någon, fasansfulla tanke, skulle råka ha sett mig falla pladask.

Sen efter en stund kände jag att jag nog slått mig en del, och idag är båda mina knän både knallblå och svullna.

Antingen börjar jag bli väldigt klumpig eller så har jag just detta år haft otur.

...oj, oj, oj vad jag är bra på det. Och det är verkligen bara på ont! Inget blir bättre av det, jag vet och speciellt inte när det som denna gång handlar om den proffessionella delen av livet.

Det varken blir bättre eller försvinner av att jag funderar, vrider och vänder på situationen och ändå kommer fram till att jag gjorde rätt. Jag har svårt med att folk går omkring och är irriterade på mig när, även när personen i fråga egentligen inte betyder någonting för mig.

Hur lär man sig släppa och gå vidare bara? Jag tränar på det, och tar väl små steg framåt, men nu verkar jag ha fastnat igen.   

Och det här händer typ hela tiden, jag måste älta, tjata om det, fundera, vrida och vända på saker, helst bort från min fördel förstås... Skumt, skumt, skumt att det är så här. Och tänk er att försöka älta här hemma med maken, det enda svar jag får är typ: Du kan inte lösa det, släpp det....

Arrrgghhhh!   Så kan man väl inte svara MIG?? Det är inte så jag brukar hantera saker!

För att tala om något annat då....

...vad hände på Greys Anatomy idag? Någon som vet? Jag tittade bara lite stötvis och förstod inte riktigt slutet, eftersom jag missade en del idag... Vad hände vid barnsängen?

Och du hallå C!! Se nu för fan till att vara frisk på fredag annars blir det pisk!  

...har jag fixat till, och jag älskar de där påskrisen som är fyllda med masssa grejer och krafs. Egenhändigt skapat blandat med köpt, ser ut som en skräphög, men för mig är det påsk!! :-)

Jag har ett till i köket, som är vackert enhetligt med färger, i år vita och rosa, som förra året. Nästa år kanske det blir gult eller nåt!!

....är satt, det ska bli oerhört intressant att se hur det går med den här! Jag är sjukt sugen på testa att baka bröd!

Men med assistent förstås, jag orkar inte knåda själv.

...planerade aktiviteter och evenemang bockas av ett efter ett. Jonas Gardell i Vara konserthus var dagens "happening".

Det var, precis som sist gång, roligt, tänkvärt och emellanåt lite sorgligt. Jag skrattade som en galning, och fällde nästan en tår nästa minut.

Väninnan C kunde inte följa med, trist trist, vi har sett fram mot detta sedan i september när vi köpte biljetterna.

På fredag är nästa tillfälle, då kommer väninnan från Åland hem och vi ska tillsammans med några vänner gå på en show i grannstaden. Det ser jag verkligen fram mot, det är ett återkommande evenemang och jag brukar tycka att det nästan är det roligaste som händer på hela året!
Innan dess ska jag bara gå på möte, jobba, påskpyssla med moster L, städa, fixa lakritsshot, besöka klädaffärer, få upp lite påskris och annat viktigt! :-)

...hade jag sett fram mot imorgon  , men så mindes jag.... Jag hade ju lovat att hjälpa bror min att ta hans hund till veterinären....

När hon löpte i för någon månad sedan och hon var separerad från hannarna, snöade det ganska rejält ett dygn och helt plötsligt upptäckte den ene hanen att det faktiskt gick att klättra upp på snön, ta sig över stängslet och ha lite humpabumba   för sig (fast inte i någon säng förstås...)

Så nu blir det till lilla veterinären för ett ultraljud och kanske en spruta. Hoppas inte förstås. Envetna hundar och deras drifter....

Så, det blir till att skutta upp i arla morgonstund och ställa upp för lillebror.