...hade jag och mamma igår. Eller skräck var väl att ta i, men jag tyckte det var obehagligt.

Vi hjälptes åt att passa syskonbarnen under eftermiddagen i kvällen, och det gjorde vi i min brors hus. Mamma gick och pysslade och plockade där, som hon gärna gör hemma hos lillebror, eftersom han är en slarver.

Jag sysselsatte barnen och helt plötsligt kommer mamma in efter att ha varit ute i garaget med grejer (klockan är väl runt 21.30 och det är kolsvart ute, dessutom bor han alldeles i kanten på en stor skog, 250 meter från landsvägen).

"Hämta kopplen, vi måste ta in hundarna" säger hon upprört. Jag måste förstås ifrågasätta det, för det första löper Raisa och ha henne tillsammans med "pojkarna" inne sätter allt tålamod på spel, sen är det ganska jobbigt att ha alla tre stora gråhundarna inne på samma gång, och jag hade tänkt vi skulle väntat till bror kom hem, så han kunde ta in dem som han brukar.

Mamma lät jättestressad och blev nästan förbannad på mig och säger

"De skäller oerhört mycket och jag hörde någon som skrek jävla hundjävlar i skogen"

Shit vad skraj jag blev, det ska inte gå någon i skogen runt huset mitt på sena kvällen! Jag hade hört hundarna skälla intensivt ett tag och funderade på vad det var med dem just ikväll.

Fram med ficklampor och koppel, lås in ungarna, fram med telefonen och ring upp grannen så han fanns på linjen, starta bilen, kör fram mot hundgården så det lyser på den ordentligt och så mycket prat "nu kommer vi och hämtar er, ska ni få komma in nu, ja vad glada ni blir"

Helt galna var de hundarna, skällde och levde och ville inte komma till mig när jag skulle hämta dem. DET har väl aldrig skett!

Ja, vi fick hämtat dem i alla fall och tagit in dem, men lite skakig var jag faktiskt. Inte så att jag tror att någon mördare står och väntar på oss, men jag hade ju fått slag om jag hade mött en människa mitt i skogen i mörkret. HU! Den överraskningen kunde jag vara utan kände jag.

So far so good, vi in med hundarna och det lugnade sig. Dock hade jag gått in för fort med dem!! Så de var ju tvungna att gå ut och kissa efter en stund. Mamma tog två och gick ut, och jag stod i dörren med ficklampa och spanade! Idag låter det löjligt, men jag var riktigt, riktigt mörkrädd där och då. På väg in efter en 25 m lång promenad, börjar Raisa gläfsa, skälla och dra mot skogen, helt galen! Men, där och då började jag tro att det var en älg, hon uppträdde som det skulle varit det, och det vore en förklaring till varför de skällt så, att en älg snurrat runt hundgården. Mamma kunde inte heller avgöra varifrån ropet kom tidigare, kanske var det en granne som tröttnat på hundarnas gap och gått ut och tjoat i förhoppning om att få tyst på dem. 

Sedan när min bror kom hem, så pratade jag lite med honom om det och då säger han: Är ni säkra på att det inte var en varg då?
Hjälp! Den tanken hade inte ens slagit mig! Jag är väl inte så rädd för vargen egentligen, men alltså jag hade inte velat se en där, eller ens spåren och veta att den fanns så nära huset. Jag tycker det är obehagligt nog att riskera att springa på en älg mitt i mörkret.

Ja hu ja, mitt hjärta fick jobba lite extra igår, tur att kvällen tog slut och jag fick åka hem till vår "trygga" lägenhet!

 

Anne

15 februari 2009 22:08

låter läskigt din historia. visst kan man bli mörkrädd för sig själv emellanåt... riktigt ruggigt låter etta men det slutade ju bra.

Hoppas morgondagen blir bättre.

Kramar Anne

http://flimmerochflummer.blogspot.com

 

Vicki

16 februari 2009 08:43

Brukar det inte vara någon som rastar sina hundar i skogen för en kvällspromenad??

Jag hade inte vågat gå ut om det är så när skogen. Fast jag är mörkrädd av mig. Det var ju tur att det hela gick bra.

Vicki

http://fotbollsvicki.blogspot.com

 

Åsa

19 februari 2009 12:11

det lät obehagligt i går... jag som satt och kollade på ett pogram om älgar i går... vi har skog runt om oss överallt och inte vill man helst ut och gå där kvällstid inte..

http://torgersson.stoll.nu

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

...bara lite, för att se om det blir röda ramar runt bilderna i denna bloggen också. Ni är välkomna att gå vidare till min andra blogg!! :-)     Och nej, det blir inte någon röd ram, däremot ser bilden helt skev ut... Åh vad det är besvärligt ...

...började idag, och som vanligt var jag med ut i skogen. Inga rådjur fälldes dock, men vi såg ett faktiskt. Alltid lika roligt att se djur i skogen, oavsett art. Tyst och stilla, och faktiskt hyfsat varmt med vind som blåste bort eventuella mygg...

...på jobbet. Semestern tog slut innan den knappt hann börja känns det som. Tanken var ju att ta det lugnt, slappa och koppla av och det blev som vanligt nästan tvärt om. Det har gått i ett, iofs med massa roliga grejer, men det har inte varit nå...

...med att länka till min nya blogg. http://kihaku.wordpress.com   ...

...det verkar börjar jag ta lite farväl av den här bloggen. Inte så att jag kommer att göra mig av med den nu, men färre och färre inlägg blir det, och mer fokus på den andra. Precis som en av mina vänner skrev till mig i en kommentar, som jag för öv...