... är både pinsamt och roligt att läsa.

Igår fick jag en liten bunt med gamla brev från min moster. När hon pluggade i Uppsala var jag i tio-års åldern och skrev brev till henne.

Först slås jag av hur prydligt  jag skrev när jag var så liten! Prydligare än idag nästan!

Små fina, prydliga bokstäver på ljuvligt söta brevpapper. Det är annat än idag, då den mesta delen av brevkonversation går via email.

Fast jag har ju några brevvänner via snailmail och det är riktigt härligt att få brev i kuvert då och då!

Men åter till mina små brev till min hårt studerande moster. Trots att de inte är långa ger de små glimtar av hur mitt liv var på den tiden och det är så roligt att läsa. Och jag tror baske mig att jag stavade bättre då än jag gör nu också!

Till exempel står det så här (jag skriver hur det ser ut i brevet):

"Idag hade jag 39 i feber. det var dumt att jag blev sjuk den här veckan. För precis den här veckan skall vi har provräkning i skolan och jag tycker om det.

Snart är det min födelsedag och då önskar jag mig:

en mysdress, en Undulat, tryckbroch och en hel massa annat."

Det var tider det, då man tyckte en provräkning var kul, så småningom var proven definitivt inte roliga!

Kanske ska jag tillägga att jag faktiskt fick inte bara en, utan två undulater!! Det är väl den present jag minns allra mest från min barndom.

Så lycklig jag var!
Det var kvällen före min födelsedag, jag hade gått och lagt mig, pappa var inte hemma.

Mamma kom så småningom in och väckte mig, senare på kvällen och bad mig följa med ut i köket eftersom de ville ge mig en present redan då.

Och på bordet stod en bur med två undulater, som pappa hade varit och hämtat under kvällen.

De var "omplaceringsfall" och jag bara äskade dem med en gång. Annie och Ali fick de heta, för jag hade läst i min undulatbok att vissa bokstäver var lättare för dem att lära sig än andra, och således hade jag satt ihop dem till två namn, långt innan jag ens hade fått några undulater! 

Nu började de aldrig prata, de blev heller aldrig tama och vad jag minns dog nog stackars Ali inom ett-två år, men vilken glädje att få det man önskar sig allra mest!!

De gamla breven väcker minnen!

Nostalgi! 

 

mb

23 mars 2009 22:29

jag kommer också ihåg dem

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

...bara lite, för att se om det blir röda ramar runt bilderna i denna bloggen också. Ni är välkomna att gå vidare till min andra blogg!! :-)     Och nej, det blir inte någon röd ram, däremot ser bilden helt skev ut... Åh vad det är besvärligt ...

...började idag, och som vanligt var jag med ut i skogen. Inga rådjur fälldes dock, men vi såg ett faktiskt. Alltid lika roligt att se djur i skogen, oavsett art. Tyst och stilla, och faktiskt hyfsat varmt med vind som blåste bort eventuella mygg...

...på jobbet. Semestern tog slut innan den knappt hann börja känns det som. Tanken var ju att ta det lugnt, slappa och koppla av och det blev som vanligt nästan tvärt om. Det har gått i ett, iofs med massa roliga grejer, men det har inte varit nå...

...med att länka till min nya blogg. http://kihaku.wordpress.com   ...

...det verkar börjar jag ta lite farväl av den här bloggen. Inte så att jag kommer att göra mig av med den nu, men färre och färre inlägg blir det, och mer fokus på den andra. Precis som en av mina vänner skrev till mig i en kommentar, som jag för öv...