...med att maken har regelbundna tider när han jobbar. Vi har aldrig levt det där 7-16 jobbet måndag till fredag, så nu känns det väldigt ovanligt.

Jag tycker också det känns trist, våra kvällar har ju varit både viktiga och långa för oss, då vi båda är nattugglor.

Nu är det läggdags vid tio-tiden för maken, senast, och sen är han borta mellan kvart i sex på morgonen och kvart i sju på kvällen. Jag går inte direkt och lägger mig vid den tiden, och det känns lite tråkigt att vi inte kan sitta uppe tillsammans som vi brukar, titta på tv, prata eller spela något spel. Eller surfa tillsammans kanske! Haha!

Vi umgås inte direkt mycket nu måste jag säga!

Men... han tjänar ju pengar ju! Det är bra det!

...var helt ok, om man kan säga som en begravning. Anledningen till en begravning är sorglig, men ceremonin kan vara och var idag, stillsam och vacker.

Nu är den över, lite trött är jag, men det beror kanske mer på förkylningen än på begravningen.

Resten av kvällen ska ägnas åt att städa, mina två väninnor kommer hit för att äta och sy imorgon, och här ser det för jä...ligt ut. Så på dammsugaren och kör igång nu!!!

...det bara öser ner... tralalala...

Men det passar för dagen idag, jag ska på begravning och då känns det som om det inte riktigt spelar någon roll om solen skiner eller regnet faller.

Jag tror nog att det blir en vacker ceremoni vilket som, men begravningar är ju alltid jobbiga att bevista.

Annars känns det som om jag håller på att få en rejäl förkylning. Svinis kanske? Som den tydligen kallas här och där. Jag hoppas förstås på en vanlig förkylning, men ont i huvudet och halsen har jag som bara den.