...är det med mig idag då? Jag tittar på Sex and the city, i väntan på CSI (jag brukar inte se det, det måste jag erkänna) och GRINAR för att de är på begravning!!! Hmmm... jag har blivit känslig på gamla dagar!

...tipsar jag om, dessa fina stämplar kan man vinna. Det är Easers nya och de är ju alldeles ljuvliga!

Antingen kan man ha turen att vinna dem hos Scrapaddicted, eller också hos Deleelsia. Jag har tagit en lott, och hoppas på turen!

...har jag skapat! Det är lite roligare att ge bort en flaska vin med ett fint kort på. Jag har då i princip "case-at" hela kortet, men som vanligt har jag glömt vem som gjort det vackra från början! Är det någon som vet, berätta så rätt person kan få credit för det!

Jag är glad att jag åtminstone har kommit igång att skapa något, även om det är direkt kopiering av någon annan!

Färgerna är väl inte så bra, tog fotot ute, mitt i solen...

...blommade längs hela vår promenad, och jag kunde inte låta bli att fota det vackra. Jag tror nog att om några dagar, kommer backarna vara vita av blommor!

Tanken var att plocka några blommor längs vägen, men efter mötet med ormen kändes det inte så lockande att ge sig in bland löv och stenar... Det får bli under helgen istället!

Vi tog som sagt en promenad idag, mamma och jag. Vi båda tycker om att promenera runt kyrkogården, förbi pappas, morfars/mormors, farmors/farfars och någon väns grav, vidare mot vår fantastiskt vackra minneslund och sedan en promenadväg genom skog och ängar. Detta är den vackra minneslunden vi har här i närheten. Det är en stilla och rofylld plats, med porlande bäck som rinner igenom. En värdig plats att minnas på....

....börjar uppenbarligen vakna nu. Mamma och jag var ute på en promenad i vårsolen, och vips låg en liten huggorm framför oss. Den var liten och låg blickstilla, därför såg den ut som en kvist.

Informationen om att ormar ringlar iväg när man stampar i backen hade inte den här ormen fått uppenbarligen, för hur mycket vi två, lite lätt överviktiga hoppade runt den låg den bara där och tittade på oss. (Hoppas ingen såg oss, det såg nog lite konstigt ut där vi hoppade runt som galna kråkor!)

Jag tycker INTE om ormar, men den här var så vackert tecknad och jag var bara tvungen att fota den. Hoppas jag inte har någon med ormfobi som gäst här...

Den var inte riktigt lika obehaglig som den snok jag såg förra året. Den är inte giftig, jag vet, men den var en meter lång och fet som om den svalt en flock/hjord/hög... vad man nu kallar det... med möss. Hu!!