Nu river de mitt Strömmarn! Inte mycket kvar på det, men det kändes ändå som det var dags. Så nedslitet det var så behövdes det nog...

Men så går också en boning för massa av mina ungdomsminnen i graven!

Lite sorgligt är det!

....som attan känner jag mig.

Min brukare är inlagd på sjukhus och jag går nu som "övertalig" vilket innebär att bemanningen kan ringa mig och skicka mig till vilken arbetsplats som helst inom kommunen... Gruppbostad, sjukhem, annan brukare...

Hur kul är det att bli ivägtvingad till ett ställe jag aldrig varit på! Till hur stor hjälp är jag när jag är helt ny?

Jag sitter mest här hemma och håller tummarna att de inte ska ringa innan klockan fyra, och sedan har de väl gått hem tror jag....

I vilket fall är det ovetskapen som gör mig stressad, det är inte direkt så att jag kan koppla av här hemma istället.