av Jodi Picoult.
Ett för mig annorlunda och kontroversiellt ämne för en bok. En etisk och moralisk frågeställning som fick mig att fundera mycket på vad som är rätt och fel. Ett lite oväntat slut fick mig att bli överraskad. Som de andra böckerna jag läst av henne är den engagerande och gripande men ändå lättläst!

Handlingen då (från Adlibris)
Anna har kommit till världen för att genetiskt matcha sin storasyster Kate som lider av leukemi. Nu är hon tretton år och har fått nog; hon uppsöker en advokat och stämmer sina föräldrar för rätten att bestämma över sin egen kropp. Men om Kate inte snabbt får en ny njure kommer hon att dö, och Anna är den enda möjliga donatorn. Och ingen uppmärksammar Jesse, den äldre brodern, som i sin frustration hamnar i en allt allvarligare kriminalitet.

För er som inte sett eller som glömt :-) hur min sambo och min minsta bror ser ut kan titta på fotona nedan! Bli inte rädda bara, de kan liksom inte hjälpa hur de ser ut, skönhet är ju oftast medfödd! Min sambo är då till vänster! Har precis kommit hem efter att ha kört min bror och hans affärsbekanta hem från puben. Måste säga att de har inte riktigt likadana möten som vi inom vården har. De verkade ha haft lite roligare, ätit lite godare mat och druckit lite starkare drycker än vad vi har! Men så är vi nog piggare dagen efter också!Igår hade vi sorg och avsked här i huset. Min älskade gran åkte ut. Söte sambon var inte fullt lika ledsen som jag men i mitt hjärta gjorde det ont. Den var så fin och jag älskar min gran med vita kulor. Men, men, den barrade värre än någon annan gran jag varit med om så det var bara att hiva ut den. Det lättaste var ju att skaka av alla barren så det inte barrade så mycket i trapphuset så det gjorde vi.Jag bad sambon SMYGA ner med den, tyckte det kändes pinsamt att ha en så bedrövlig gran. Han hann inte ens komma utanför dörren innan grannen mitt emot kommenterade "det var en fin gran" Speciell i alla fall skulle jag vilja säga.Nu ligger den ute på gräsmattan vid staketet och väntar på att bli bortforslad och flisad. Det värsta är att den andra granen som ligger bredvid har alla sina fina gröna barr kvar och den barrar inte ens när man slår på den!Tro mig, jag har försökt!! Well, nu är den ute och vi får troligen dammsuga barr här ett halvår. Skulle tro att Saga kommer att sakna julgranskulorna. Hon har egna fina bollar att leka med, men inte då! Hon föredrar mina fina vita kulor, gjorda av glas och inköpta i både Australien och Harrods i London.Men vad gör man inte för den lilla snuttan?? Hon är ju så söt när hon leker!!Titta för all del på resterna av min fina gran!