...goda vänner träffade vi härom dagen. Egentligen grannar som blev goda vänner till mina föräldrar och som vi gjort mycket tillsammans med när vi var yngre. Vi var på semesterresor tillsammans, vi övernattade på ö i vår sjö, fiskade ål och hade ålagille, skyttetävling, hade gäddkalas och massa annat.
Jag och äldsta dottern lekte mycket; vi hade symöte, kak-kalas där vi bakat alla kakorna och bjöd våra familjer...
Nu beslöt min käre bror att bjuda in oss alla (fast med hjälp av mig och mamma förstås...) på grillfest.
Nu finns varken min pappa eller mamman i andra familjen kvar i livet, och det är förstås en saknad för oss alla....
Men det var så otroligt roligt att träffas igen, föräldrar, barn och nu för tiden också barnbarn. Moster, morbror och mitt kusinbarn var också med (grannar hela bunten liksom) Det har tillkommit en glad och härlig dam i sällskapet, och det var riktigt kul att göra bekantskap med henne också!
Vi hade mycket att prata om (jag och kompisen min ses ju iofs då och då), skrattade, pratade minnen, åt gott, spelade Geni och Singstar. Alla ungarna verkade trivas i varandras sällskap och det kändes väldigt lyckat!
Lite sliten var man kanske dagen efter men vad gör det, när jag hade så kul!
Det är en befrielse att umgås med människor som man känner sig så trygg med, så hemma med och kan vara bara sig själv. Det känns på något sätt som om det inte spelar någon roll hur länge det går emellan det vi ses, det är ändå som att komma hem.
Hoppas verkligen det här blir en återkommande tradition!
