....det bara öser ner.... trallala....

Inte öser, men det regnar här och jag hoppas verkligen att det inte är början på någon regnperiod här.

Det verkar i och för sig som att solen kommer tillbaka imorgon, dock inte med samma värme som igår.

Fast, jag måste erkänna, för mig passar det ganska bra med regn idag, jag ska köra fram och tillbaks till Göteborg med tjejen jag är kontaktperson med och då behövs ingen sol!

...är gräsligt varmt om nätterna, och inte blir det svalare av att vi måste stänga dörren någon gång under natten för att hålla katten borta. Hon har ju en förkärlek till att trampa runt huvudet på oss när hon tycker vi är tråkiga, trampa, trampa, trampa...

Värmen ger ju resultatet att jag sover väldigt dåligt, jag som helst vill ha 14 grader eller nåt sånt när jag sover, då sover jag som bäst.

Så även i natt, jag sov hemskt oroligt, men somnade ordentligt framåt sex-tiden kände jag.

Klockan halv nio denna lördagsmorgon tyckte vår, lite egendomliga, granne att det var en god idé att tvätta sina båda bilar, med högtryckstvätt alldeles nedanför vårt somvrumsfönster, samt ha sina två små barn skrikandes och slagandes med varandra.... Morr och grrr....

Jag sov så jädra gott, men icke....

Visst, de har barn och jag förstår att man går upp betydligt tidigare än kanske oss som inte har några ungar, men i herrans namn, kan de inte tänka på att det är helg och det kanske faktiskt finns sådana som vill sova liiiite längre? Ärligt talat, vi har haft barn runt oss i det här området i alla åldrar, alla år vi har bott här, men jag tror inte det har funnits några barn som SKRIKER så mycket! Inte gråter (det gör de väl iofs) men skriker, så fort de vill ha sagt något, så fort de gör något eller vill något. I trapphuset skriker de och dunsar runt som värsta elefanthjorden. Kan man inte försöka ha liiite koll på sina barn just den stunden så tidigt på morgonen. Vi råkar ha vårt sovrum precis mitt över ingången till vårt hus, och hör ganska väl när de springer ut och in, innan de ska till dagis, typ halv sju på morgonen. Dagar och kvällar gör det mig ingenting, eller åtminstone inte särskilt mycket, ens med skrik och gråt, men tidigt på morgonen gillar jag inte... Tur att jag inte jobbar natt så jag måste sova på dan....

Och förresten... får man tvätta sina bilar hur som helst inne i stan?

Summasumarum, jag är trött idag på jobbet, jättetrött....

...grader varmt i skuggan visar termometern på jobbet, pust, det är inte konstigt att vi sitter här och svettas.

Lite surt är det, att jag jobbar idag, denna dag som är så fantastiskt väder!

Det hade varit betydligt trevligare att sitta på en ö i Hästefjorden, eller ligga på någon strand (undanskymd plats förstås) någonstans, men det är ju som det är. Bara tre pass kvar innan jag går på semester. Jag har turen att vara ledig mycket innan semestern också!

Igår njöt jag dock av att vara ute på sjön och en ö med la familia. En helt ljuvlig kväll, där vi solade och badade, satt i solnedgången och grillade. Vattnet höll nästan 23 grader så ett antal bad blev det.

Det kändes helt underbart och nu jag försöker verkligen ta vara på sådana här dagar, där jag kopplar av och har det bra tillsammans med mina nära och kära, utan krav och stress. Dessa dagar och tillfällen försvinner så fort, och eftersom man faktiskt inte vet vad framtiden bär med sig känns "fånga dagen" som ett uttryck som aldrig slits ut.

Vi bör bara stanna upp och tänka på vad det egentligen betyder för oss, för var och en.

Det behöver ju inte alltid betyda en solig, varm dag på sjön....

...vill jag bara ge er ett här! Jag lyssnade klart på en bok häromdagen (jag är ingen snabblyssnare precis, det tog mig nog två månader men iaf) SKUMTIMMEN av Johan Theorin.

Det var en riktigt, riktigt bra och välskriven deckare med starka personskildringar och en spännande och gripande historia, passar väl bra nu i semestertider.

Klippt från Adlibris:

En dimmig sensommardag i början av sjuttiotalet försvinner en liten pojke på norra Öland utan några som helst spår. I dagar och veckor letar familjen, polisen och frivilliga efter honom.

Mer än tjugo år senare får pojkens mor Julia ett oväntat samtal från sin far, sjökaptenen Gerlof Davidsson. Han har fått ett brev utan avsändare med posten. Brevet innehåller en liten pojkes sandal.

Julia återvänder motvilligt till barndomens ö och sin åldrige far. Först nu får hon höra talas om en mytomspunnen ölänning, Nils Kant, som en gång satte skräck i en hel bygd. Han är död och begraven sedan länge, långt innan Julias pojke försvann.

Ändå finns det de som har sett Nils Kant. Han sägs ibland vandra på det öländska alvaret i skymningen. I Skumtimmen.

Tyvärr var jag väl inte helt förtjust i uppläsaren; Magnus Krepper, jag tycker han gör sig bättre som skådespelare än uppläsare, men jag upplevde att boken var så bra så den stod nästan för sig själv.

Nu ska jag lyssna på Babben Larssons bok, Jag vägrar dö nyfiken. Den var bara sex timmar eller nåt sånt, så det kanske bara tar en månad! :-) Jag läser ju också, vanliga böcker med pärmar, sidor och bokstäver, och lyssnar bara ibland när jag har tid... när jag stämplar eller scrappar, syr, stickar, virkar eller broderar.

Nu i sommartider kanske det blir de få tillfällen jag har lugn nog att sitta/ligga i solen också.

...var jag iväg på under kvällen igår. I Parken här i stan, är det tradition att i slutet på juni månad ha uppträdande med lokala artister som sjunger och uppträder med massa allsångsvänlig musik, allt från schlager till hårdrock, och sedan dans till ett dansband. Igår hade de också Magnus Carlsson som gästartist och det var Scotts som spelade upp till dans. Nu kanske vi inte direkt var där för att dansa, det ligger inte riktigt för min käre make, men några låtars svängom tog vi faktiskt!

Det var mycket folk, många vi kände och kände igen och det var himla trevligt som det brukar. Till och med vädret vände och blev soligt och vackert till slut.

Framåt ett-tiden promenerade vi hemåt och jag känner mig oförskämt pigg idag!

Fast... jag är ju på jobbet och det känns mindre roligt idag. Jag har ett fritt och bra jobb, men ändå känns det som om jag är i stort behov av att få vara ledig och bara strosa runt och greja och göra sånt som jag bara vill.