...var målet för resan med kära vännen C i tisdags. Museet har i år en utställning av den amerikanske konstnären Andrew Wyeth som målade i akvarell (museet är också utsett till årets museum i år). Tydligen en känd sådan, men jag har aldrig hört talas om honom.... vilket iofs inte innebär så mycket.

Vi gick varvet på uställningen först, innan vi såg filmen som egentligen var inledningen, och det kändes ganska beklämmande och nedstämt. Tavlorna var mörka, grå, beige och bruna till största delen.

Just denna utställning visade livet på landsbydgen hos syskonen Alvaro och Christina (Johnson?), som han följde många år.Tavlorna gav verkligen känslan av ett slitsamt och tämligen fattigt liv., Christina handikappad av vad de trodde kunde vara polio och Alvaro slet med gården. Det var inte direkt något uppiggande, men det är ju min tolkning av dem, de kanske var helt tillfreds med sina liv.

På väg ut satte vi oss för att titta lite på filmen och blev fast. Det var en fascinerande och berörande historia om syskonens liv, före och efter Wyeth hade gjort Christina känd via sin berömda tavla Christina's world (som inte fanns med på denna utställning)

Helt plötsligt kom uställningens tavlor i en helt annan dager för mig.

Jag är glad att jag kom dit, jag hade nog aldrig tänkt på att åka dit själv om jag bara hade läst vem som var utställare denna gång.

Wyeth verkar vara en otroligt skicklig målare och tavlorna var mycket vackert gjorda! Säger jag som inte kan så mycket om det, men en del detaljer var fantastiska och jag kan inte fatta hur man får till det på det viset med vanlig enkel akvarell....

 

Lisa

15 juli 2010 23:08

Åh så vackra tavlor!! Tänk om man kunde måla ens hälften så bra!
Känner så stor respekt för de som målar akvarell. Tycker det verkar som om oljemålning är lite....lättare?!? Törs man säga så? *s*

Kramar!

http://bidrottningen.bloggagratis.se

 

Tintin Belisida

16 juli 2010 13:56

Är igång igen och hoppas på varaktighet nu.../Ja, det handlar ju om MÅNGA faktorer om man är tillfreds med livet eller inte, även en svår sjukdom och fattigdom kan nog ge glädje, ja kanske inte just dessa, men runt omkring kan det ju vara sådant som ger inspiration (tror nog att du förstår vad jag menar). Har nog hört talas om det muséet och skulle gärna vilja se det någon gång. Omöjligt är det absolut inte.

http://elisannw.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

...bara lite, för att se om det blir röda ramar runt bilderna i denna bloggen också. Ni är välkomna att gå vidare till min andra blogg!! :-)     Och nej, det blir inte någon röd ram, däremot ser bilden helt skev ut... Åh vad det är besvärligt ...

...började idag, och som vanligt var jag med ut i skogen. Inga rådjur fälldes dock, men vi såg ett faktiskt. Alltid lika roligt att se djur i skogen, oavsett art. Tyst och stilla, och faktiskt hyfsat varmt med vind som blåste bort eventuella mygg...

...på jobbet. Semestern tog slut innan den knappt hann börja känns det som. Tanken var ju att ta det lugnt, slappa och koppla av och det blev som vanligt nästan tvärt om. Det har gått i ett, iofs med massa roliga grejer, men det har inte varit nå...

...med att länka till min nya blogg. http://kihaku.wordpress.com   ...

...det verkar börjar jag ta lite farväl av den här bloggen. Inte så att jag kommer att göra mig av med den nu, men färre och färre inlägg blir det, och mer fokus på den andra. Precis som en av mina vänner skrev till mig i en kommentar, som jag för öv...