...är nog på ett speciellt sätt. Inte alla förstås, och inte bara storasystrar, men jag tror och har läst att det är ganska vanligt att många av oss är omhändertagande och ansvarstagande am man generaliserar. Syskonpositioner har stor betydelse för hur vi utvecklas som personer. Jag har läst en hel bok om det och jag tycker det stämmer förvånansvärt väl på de personer jag känner.

Bland annat har jag läst "Storasyskon är generellt allvarligare och anstränger sig mer för att vara till lags. Småsyskon däremot bejakar livsglädjen och gör vad de själva känner för. De har en friare ställning eftersom de inte är lika bundna till föräldrarna."

Och det kan jag ju säga stämmer nästan på pricken med mig och min minsta bror. Kanske inte att jag är allvarlig, men att vara mer till lags.

Ibland känns det helt ok att vara det, men ibland kan jag känna mig väldigt trött på mig själv. Jag säger ja alldeles för ofta, jag hamnar för det mesta i den organiserande rollen vad det än gäller, jag vill att alla ska ha det bra när jag är med och jag mår dåligt när jag känner att jag inte räcker till.

Jag tycker det är spännande och intressant att läsa om det här, men jag är förstås medveten om att sånt här är generaliseringar. Dock tror jag att om jag blir mer medveten om hur min position i syskonskaran har påverkat mig som individ, desto mer kan jag förändra de bitar jag upplever att jag har bekymmer med.

...ser ut att ha kommit när jag tittar på trädet utanför vår balkong.

Någon som vet vad det kan vara för träd? Blodlönn?

Tur att jag kan titta lite på mina sommarblommor och inse att det är ett tag kvar till hösten, först har vi en varm och lång sommar framför oss!

....har vi fått.

Av alla ställen hon kan befinna sig på balkongen så väljer hon en papplåda med kryddväxter som väntar på att planteras i större krukor.