...mig, någon! Jag önskar att jag skulle kunna vara två stycken, kanske till och med tre... Det känns som om jag aldrig räcker till, säger jag ja till någon blir en annan besviken för att jag säger nej. Det rycks i mig från flera olika håll, ibland rycks det inte men jag känner ändå hur önskningen om att jag ska vara där finns.

Det är så svårt, vem eller vad väljer jag bort, på vilka grunder ska jag välja bort det ena eller det andra.

Vad vill jag? Det är inte så viktigt i sammanhanget, frågan är vem som behöver mig mest... Kanske jag skulle behöva prioritera mig själv, men det blir inte så.

Jag har alldeles för lätt för att inbilla mig att jag sviker någon.... men att jag sviker mig själv, ja det spelar liksom inte så stor roll.

...mig inte riktigt kry, men måste iväg med mitt kontaktmannauppdrag. Bara att sörpla i sig ett par treo och bita ihop. Tanken var ju att sedan fortsätta hos min kära bror och i hans hus, men vi får väl se.

Hängig + skotta sågspån känns inte som någon bra ekvation. Jag kan väl sitta med ett glas vin i handen och delegera ut uppgifter, det känns mer som min grej idag! 

...är något jag skulle behöva lära mig att leva efter, mycket mer än vad jag gör. Idag hittade jag en längre variant av den, som jag tidigare aldrig läst. För mig är den tänkvärd och klok och kunde jag leva efter den så skulle jag må så mycket bättre....

Ordet Gud väljer jag oftast bort, det är inte min grej, men själva bönen är så sann. Det gäller bara att kunna ta till mig den ordentligt och försöka leva efter den.

God natt på er!