Jag hoppas att ni tycker det är roligt att läsa mina svar! *L*
Känner ni för att delta själva, finns frågorna här: Tjejsnack

Pinsamt

1. Berätta om nåt pinsamt du blivit påkommen med?

Alltså, jag kan inte komma ihåg något, så jag måste ha förträngt det. Jag återkommer om jag minns något.

2. Vad får dig att rodna?

Främst när jag pratar inför många, eller framhäver min åsikt till någon jag inte direkt känner. Men jag är van, det bekommer mig inte.

3. I vilket läge skulle du skämmas för en vän?
Om den beter sig oförskämt eller elakt, det är nog enda gången.

4. Vad är för pinsamt för att du skulle göra det?

Allt! Jag skäms för så mycket och tycker till och med det är pinsamt att ringa någon okänd, privatperson, företag eller myndighet. Jag tycker det är pinsamt när andra gör bort sig på tv till exempel, så jag måste byta kanal ibland. Ni förstår hur mycket jag tycker är pinsamt!!

5. Vad skulle du tycka om att stå framför en folkmängd & framföra något?
Är jag säker på vad jag pratar om så är det inte så stora problem faktiskt, konstigt nog. Fast det är klart, hur stor är folkmängden??? 50, 500 eller 5000?

Välförberedd och med kunskap, så klarar jag nog en del tror jag.

Jag kör på fler tjejsnack!

Här finns det!

1. Ditt första barndomsminne?

Oj, jag tror det är när min farfar (som dog när jag var 3) sitter på en pall i farmors lantkök med en pipa, tror jag det var.

2. Vad samlade du på som barn?

Typ allt! Pennor, papper, brevpapper....

3. Vad lekte du för lekar som barn?
Mycket docklekar och barbieliekar, jag älskade vår lekstuga! Min kusin och jag engagerade oss också i egna klippdockor som vi ritade och sedan skapade kläder till.

På somrarna gick nästan hela vår tid till att bada, jag badade jämt och hur länge som helst!

4. Var du ett snällt eller busigt barn?
Jag var ett snällt barn, till och med så snällt att min mamma sa att det var ok att slå tillbaka när min bror försökte puckla på mig.

5. Har du någon slags relation med någon barndomsvän ännu?
Japp, min allra första vän har jag fortfarande kontakt med. Vi träffades första gången när jag var ett halvt år och hon två och ett halvt. Kontakten har varit på sparlåga ett tag men nu igen har vi tagit tag i vår relation, och det är fantastiskt roligt. Familjen var våra närmsta grannar och vi tillbringade så mycket tid vi kunde tillsammans, satt tillsammans i skolbussen och allt sånt där.

Trots sparlågan så har jag alltid känt det som att jag har vetat att jag har haft henne, och varje gång vi har pratats vid har vi plockat upp där vi slutade sist, oavsett hur lång tid det har gått mellan varven!

Min kusin är ett slags barndomskompis också, vi bodde (nästan) grannar och lekte jättemycket så vi har fortfarande kontakt förstås.

En annan barndomsvän har jag också kontakt med, ofta träffas vid tillsammans med min kusin, men vi lyckas få till tillfällen då vi ses ensamma också. Vi tillbringade också mycket, mycket tid tillsammans när vi var små, våra föräldrar umgicks mycket och vi åkte på semester tillsammans, och våra föräldrar hade flera traditioner tillsammans.

Ja men då är det dags för lite tjejsnack igen! Alla frågor finns hos Milo!  Tjejsnack

DÖDEN

1. Är du rädd för att dö?

Nej, det kan jag inte påstå, mer rädd för att bli liggandes sjuk då eller att döden är smårtsam, och att någon närstående ska dö. Att vara död är jag inte rädd för dock.... Jag tror jag kommer till ett trevligt ställe! *L*

2. Har du varit på någons begravning?

Ja, tyvärr... Farmor, morfar och det värsta var min pappas begravning för snart år sedan. Det är klart att jag hade sluppit vara på hans begravning så tidigt.

3. Vill du kremeras eller ha jordfästning?

Kremeras tror jag, jag avskyr tanken på att ligga i en kista och förmultna...

4. Vad tror du händer efter döden?

Tror och tror, jag hoppas att vi kommer till något annat, jag har svårt att tro att vi finns här bara för att leva detta livet, jag vill verkligen tro att det finns något efteråt! Jag vill träffa mina älskade igen ju!

5. Vad tycker du om dödshjälp?

Egentligen tycker jag att det är bra, men det känns också svårt att se hur det ska kunna ske på rätt sätt, hur ska man kunna säkerställa det så att det sker på rätt sätt?? Men i sak tycker jag att vi alla har rätt att bestämma och när vi själva ska dö. 

...har jag ägnat mig åt idag, vi fortsätter hjälpa bror med huset. Maken och bror snickrar, mamma och jag målar och donar lite inne i huset. Det blir lätt rörigt där kan man säga, och då gör vi en insats där.

Det är klart, jag hann med att umgås med mina söta brorsbarn också! Det är lätt att känna sig omtyckt av dem, brorsdottern kramade mig helt plötsligt bara så där "bara för att jag älskar dig faster" och hjärtat smälter. De är 9 och 10 år till hösten och jag hoppas de kramar mig i många, många år till!

...är jag inte, men jag känner mig sån! Aptrött, ont i huvudet och nästan lite snurrig emellanåt.
Hmmm... undra om det är hemlängtan! *L*

Inte ens drack jag något vin igår så jag kunde skylla på det...

Det är en slö dag på jobbet som tur är!

...grader ute och jag  befinner mig förstås på jobbet.

Ja, det är bara att tugga i sig och vara glad åt dagen igår.

Vi var uppe hos bror och hjälpte honom några timmar med huset, maken spikade och målade. Sedan åkte vi ut på sjön, bror, brorsbarn, maken och jag.

Vi tog oss upp på en ö, och njöt hela dagen och kvällen. 

Vattnet var varmt, ungarna (grannarna till min bror, med barn, kom också dit) var i vattnet hela tiden, de åkte vattenskidor (eftersom vattenskidbåten i Lillesjön har "råkat" gå sönder, använde de grannarnas båt i Hästefjorden. Inte riktigt samma grej, men det funkar för dessa nybörjarbarn) och lekte.

Jag badade mycket och länge, det var en fantastisk kväll!

Grillen var med, men trots att vi fiskade fick vi grilla korv och hamburgare, det gick bra det med.

Enda problemet var, att när solen gick ned kom myggorna på en enda minut och innan vi hade hunnit packa ner grejerna och tagit oss iväg med båten, höll vi på att bli uppätna. Det är fruktansvärt när det är så mycket mygg, jag blir helt hysterisk för att inte prata om hur brorsbarnen blev. Dessutom är det lite känsliga för insektsbett, så betten på dem blir väldigt stora och kliiga. 

Själv höll jag på att bli galen innan vi hade kommit ur båten, in i bilen och hem. På sjön gick det ju bra, det var inga mygg som förföljde oss där.

Igår kändes det i alla fall som det fortfarande är sommar!

...gör ont, jag måste säga det....

Konstigt ont, det bränner där jag fick karln/bordet på mig och i svullnaden finns det blåa fläckar som inte är så svullna utan mer insjunkna... är det normalt? 

Jag väntar också på att gikten ska bryta ut, men varför gör den inte det?

Jaja, morgondagen får ge mig en känsla av om jag ska gå till Vårdcentralen eller inte...

...har vi inte skaffat oss, till min stora förtret. Maken tror inte att Kejsarinnan skulle godta det. Det är fler som säger så, men jag vill inte lyssna på dem...

Grannarna däremot har skaffat en svartvit liten ullboll och jag blir SÅÅÅÅ sugen på en liten till oss! I brist på egen kattunge måste jag ju fota den som finns i området!!

Råttan heter han...