...ser jag fram mot!

Vi ska på show, och bästa H kommer hem från Åland för att vara med! Så himla roligt! Jag och C och H, partygänget... de andra som ska med är bara med som åskådare :-)

Och sen fyller jag snart år! Fast jag jobbar den dagen, så det blir inte så mycket firande.

Inte får jag så mycket presenter heller och det ska jag väl klara mig ifrån, fast jag tycker nog att det är lite roligt att få, men det beror nog också på att jag tycker det är roligt att ge också, presenter över huvudtaget är skojsamt!

Av mamma har jag redan fått, hon köpte två par skor åt mig när vi var i Norrköping, ack så tacksam jag är för det, jag var i stort behov av några nya!
Speciellt nu när våren kanske är på intågande.

Annars skulle jag önskat mig pengar.... till vindrutan på bilen som är sprucken... hur kul är det?

...hemma och mängder med prylar? Ja, det brukar jag känna att jag har, men när jag ser på Rent Hus på 4:an inser jag att jag ligger i lä rätt rejält.

Vad är det som händer, när man låter det gå så långt? Det handlar ju inte bara om att man handlar, man sparar på allt, man kan inte städa för alla grejer och hela ens liv blir ju totalt isolerat. 

Och idag funderar jag också på, hur hanterar man detta som barn till den som har det på det viset, om man nu är vuxen? Blundar man och låtsas som om ingenting, hjälper man till, går dit och röjer, försöker få sin mor/far att få ordning? 

Ja, jag är i alla fall fascinerad av hur människor hamnar i den här situationen, och tyvärr finns det väl många, många fler som har det likadant och inte får samma hjälp....

..av Gregory David Roberts har jag lånat på biblioteket, och jag har börjat på en också. Verkar ganska bra så länge, den ska vara tillbaka 7 april så jag måste läsa ganska intensivt den är nämligen på ÖVER 900 SIDOR!

Antalet sidor räds jag väl inte, utan det är tiden, på två veckor. Jag skulle behöva läsa 100 sidor om dagen för att klara av det i tid. Hmmm... känns inte helt troligt, men jag märker väl om den är bra, då får jag låna om den, eller köpa ett eget ex.

"I början av 1980-talet begick australiensaren Gregory David Roberts en rad väpnade rån för att bekosta sitt heroinmissbruk. Han åkte fast men lyckades rymma från ett av Australiens mest välbevakade fängelser. På falskt pass tog han sig sedan till Indien och anonymiteten i den myllrande miljonstaden Bombay.

Shantaram är Gregory David Roberts egen berättelse från de händelserika och omtumlande åren som förrymd fånge i Bombays undre värld. I ett av stadens slumområden öppnar han en sjukvårdsmottagning för de fattiga och nödställda. Han arbetar för maffian som pengatvättare och förfalskare av pass och han följer med maffialedaren Abdel Khader Khan till Afghanistan för att förse mujaheddin med vapen i kampen mot ryssarna. Han kastas i indiskt fängelse och får utstå tortyr och svält. I den grönögda mystiska Karla möter han kärleken.

Shantaram är ett niohundra sidor långt läsäventyr och en varm och innerlig kärleksförklaring till staden Bombay och dess människor. Det är en rå och hård värld Roberts beskriver, men det är en värld där kärleken, lojaliteten och vänskapen alltid står i centrum."

...ett samtal med väninnan C härom dagen började jag fundera.

Ni som har en partner, berättar ni allt för den? Även sånt som berör era egna vänner? 

Det skulle aldrig falla mig in att diskutera mina vänners "hemligheter" med min man! Han har definitivt inte med det att göra anser jag, och det skrämmer mig när jag tänker på hur mycket jag pratat om med mina vänner som har partners, har de gått vidare med det och diskuterat det med sin partner?

Det som jag har lämnat över i förtroende, har jag ju trott stannat hos dem. Är det kutym att föra allt vidare till sin partner, är den liksom undantagen när jag säger att jag inte vill att det ska föras vidare?

Ärligt talat förstår jag inte de som väljer att bjuda in sin partner i det förtroendet? Man är väl inte ett bara för att man är ett par?

Dessutom tror jag inte att min man är särskilt intresserad ärligt talat, han förstår inte alls mitt och mina väninnors behov att prata om och älta allt....*L*

...hemma gör att det dyker upp en massa oväntade saker!

Min klarinett låg helt plötsligt i en låda och jag blev så full i skratt. Jag har spelat klarinett i sju år, men det kan ingen människa tro. Jag var lat, gjorde inte mycket utav mina läxor och jag tror min stackars lärare slet sitt hår (det korta han hade) i förtvivlan.

Idag skulle jag nog inte få en ton, eller ens ett ljud ur den! Haha, jag dör nästan av pinsamhet bara genom att tänka på det!

...vet inga gränser idag! Jag kommer hit till min blogg och ser massa kommentarer, jag älskar ju att få kommentarer!

Men idag inser jag att jag fått besök av min barndomsvän, min äldsta vän, en av de mest supportande och lojala vänner...

Åh, vad jag har saknat dig vännen, jag känner det extra mycket nu! Det var så otroligt länge sedan vi pratades vid!

Glad är jag i alla fall!

...är jag så sugen på!
Kusin visade mig ett par fina "brödbaks-bloggar" bland annat Martins, och nu är jag så sugen på att testa... Surdegsbröd farmför allt!

Nu äter jag nästan inte bröd över huvudtaget, för att försöka gå ner i vikt och för att hålla blodsockret på en bra nivå. 

Men jag kan inte låta bli att åka och handla ingredienser imorgon för att kunna testa nästa vecka! Det ser så härligt ut och jag vet ju att det luktar så gott!

Sen att det kanske inte blir så bra, det är en helt annan grej! :-)