...blir jag, då jag försöker förklara hur jag mår för någon och möts med inställningen "jaha, var det inget värre". Det känns trist som fan.

JAG mår dåligt, och varför jag mår dåligt handlar väl inte om vad andra tycker är ok att må dåligt om? För mig är det här verkligen en grej att må dåligt över, att fundera över, att älta om och om igen med mina VÄNNER (Ni vet vilka Ni är)

Grejen är väl den att jag känner mig arg, ledsen, besviken, orolig och sedan vad anledningen är måste väl vara ovidkommande? För mig är det en megastor grej, om det då för andra är minimalt, så trevligt för dem. Försök bara förstå mig och mina känslor, det räcker så....